Chillpills*

I torsdags fick jag äntligen möjlighet att sammanstråla med brudarna för att snacka livet. Det var för länge sedan och det märktes. Jag kom hem alldeles matt i kroppen efter att ha gått igenom varje känslotillstånd som finns. Det hade hänt så mycket, så mycket att behandla. Det var skratt och det var tårar.

Jag är verkligen lyckligt lottad. Att ha sådana fina vänner. Satt där och lyssnade (och pratade så klart) och kände mig så nöjd. Vi är väldigt olika, men ändå inte. Och att vi är olika gör ingenting. Även om det går en lång tid mellan varven känns det helt naturligt och mysigt att ses igen.

Varje tillfälle vi ses avslutas alltid med frasen "nu får vi se till att ses oftare", men det brukar inte funka. Vi är hopplösa helt enkelt.

Om ni läser det: Tack för en härlig kväll med mycket kärlek!

---