Reflektioner från friskis
Har varit och tränat på friskis igen. Härligt ont i kroppen nu. Insåg att jag verkligen inte är van vid att kunna se på folk när jag tränar. På dansen står vi alltid framför en spegel och kollar mest på oss själva för att få till örelsen perfekt. På friskis står jag helt plötsligt i mitten av hundra hurtiga, härligt klädda människor i alla åldrar och former. Det är för mycket för nyfikna lilla jag. Har ju fullt sjå att titta på alla andra. Och roligt är det!
Fortfarande på tok för mycket skuttande, men det är kanske en vanesak.
Kommentarer
Trackback
