Dreading the dentist

Har varit hos käftis igår, som min pappa så fint kallar tandläkare. Jag är så glad att jag känner en tandläkare, för det är verkligen något jag avskyr att göra, men som måste göras cirka en gång om året. Jag litar på min tandläkare, gamla Bettan.

Så kunde jag utnyttja tandläkarbidraget från försäkringskassan också. Det är ju guld, eller i alla fall några extra slantar. Fast enligt tandläkaren är det ytterst få som tjänar på det nya systemet och för henne har det inneburit enormt mycket mer administration och krångel. Det gynnar enbart dem som går sällan och som bara ska köra bas-check upen på sina tänder.

Inga hål i alla fall, fjuuu!

Kommentarer

Kommentera här:

Namn: (don't be a stranger)
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0