Ni kan kalla mig fru nu



Den 10:e april var en av de bästa dagarna i mitt liv. Det var den dag då jag och Mario sa ja till varandra. Den dagen då jag blev fruga. Solen sken och vi var omgivna av våra nära och kära, totalt 45 personer. Vi gifte oss på eftermiddagen hemma hos mina föräldrar, på samma plats som där jag döptes. Det var en borgerlig vigselceremoni och vigselförrättare var en kollega till mig. Det kunde inte ha blivit bättre. Han inledde sitt tal med nedanstående ord, och det kändes så rätt. Det är taget någonstans ifrån, men jag vet inte var.

Måhända är han den ende i världen som tycker sig veta att hon är den underbaraste kvinnan på jorden. Kanske är hon den enda som uppskattar hur fantastisk han är i varje liten sak han gör och i varje liten tanke. De tycker sig höra en underton av godhet i allt vad den andra säger och tror att de flesta kanske missar det hos den andre. Och de förstår inte hur man kan passera den andra utan att förstå att man just passerat den finaste människa i världen. Han har förstått, hon har förstått, därför vi är här idag.

Mattokiga som vi är ordnade vi med all mat själva. Dagen till ära bjöds det på snittar och champagne, sedan tårta och kaffe.

Snittar med:
Ankpaté
Getost med hemmagjord kvittenmarmelad
Skagenröra (den lagade jag själv på morgon)
Löjrom (som den ska ätas med rödlök, citron, gräddfil och dill)
Sardinmousse
Små fetaost- och sparrispajer





Tårtan vi bakade är en av mina favorittårtor som jag numera kallar the Heavenly Weddingcake. Recept hittar ni här. Den har massor med goda ingredienser som hallon, kardemumma, pistasch och såklart choklad.

 


Vi bakade även två olika sorters cupcakes Kardemummacupcake med mascarponefrosting fylld med limemarinerade jordgubbar och Chokladcupcakes med vitchokladfrosting fylld med hallon samt bjöd på dagsfärsk baklava (den var inköpt).

Det var en sån fin dag, som jag kommer att bära med mig för alltid. Många skratt och tårar. Jag tror att jag och solen strålade ikapp den dagen.





RSS 2.0