Filmfylld tillvaro
Det har blivit en hel del film de senaste veckorna. Filmåret har börjat bra för mig.
Sista biobesöket 2008 var i mellandagarna då familjen var och såg Australia. Den var precis som jag trodde att det skulle vara, en underhållande storfilm. Var inte uttråkade en minut. Men, ja det finns ett men, den var inte dunderbra. Jag satt stundtals och irriterade mig på såväl Nicole Kidmans som Hugh Jackmans rollprestationer. Och en fråga, har Nicole förstorat läpparna?
Årets första biofilm, Body of Lies, där Leonardo di Caprio spelar CIA-agent som arbetar mot terrorismen i Mellanöstern. Hans chef spelas av Russell Crowe. Den här filmen är bra. Jag tycker verkligen om Leo. Han väljer spännande roller och gör den här riktigt bra. Russell Crowe spelar en riktigt egotrippad skitstövel och lyckas med det. Jag har lite svårt för tortyrscener och fick blunda ibland. Men utöver det var den väldigt spännande och jag rekommmenderar den varmt.
Sen var det dags för lite period-drama. Jag och lillasyster var och såg The Duchess i onsdags. Den utspelar sig i 1700-talets England och handlar om Georgiana (spelas av Keira Knightley) som vid 17-års ålder blir bortgift till en betydligt äldre Duke (spelade av Ralph Fiennes) som enbart är i behov av en kvinna som kan föda en arvtagare. Han är en riktigt känslokall, plikttrogen torrboll vars enda intresse i livet är hans två hundar. Hon är vacker, karismatiskt och blir snabbt societetens favoritflicka. Att föda en son tar ett tag och under tiden blir äktenskapet sämre och sämre. De båda vänder sig åt olika håll och Georgiana som aldrig riktigt upplevt kärlek förälskar sig i Earl Grey (japp, han som gett namnet åt teet). Filmen är oerhört vacker och tragisk. Jag satt och vred mig i stolen. Jag hade inte velat befinna mig i hennes situation då hennes liv i stort bestod av underkastelse, plikt och uppoffringar. Det är inte ett kärleksdrama a la Jane Austen utan en skildring av en omtyckt kvinnas tragiska livsöde. Jag rekommenderar den skarpt.
Slutligen har jag sett Gomorra som handlar om maffian i Neapel. Hur unga pojkar engageras i det lokala "kriget". Jag har aldrig sett en film som skildrar maffian på det sättet och jag tror att den är nära verkligheten. Den var intressant, man blir förbannad och egentligen är det inte min sorts film. Men tycker ändå att den är värd en titt.
En härlig blandning av filmer och en superstart på bioåret.
Sista biobesöket 2008 var i mellandagarna då familjen var och såg Australia. Den var precis som jag trodde att det skulle vara, en underhållande storfilm. Var inte uttråkade en minut. Men, ja det finns ett men, den var inte dunderbra. Jag satt stundtals och irriterade mig på såväl Nicole Kidmans som Hugh Jackmans rollprestationer. Och en fråga, har Nicole förstorat läpparna?
Årets första biofilm, Body of Lies, där Leonardo di Caprio spelar CIA-agent som arbetar mot terrorismen i Mellanöstern. Hans chef spelas av Russell Crowe. Den här filmen är bra. Jag tycker verkligen om Leo. Han väljer spännande roller och gör den här riktigt bra. Russell Crowe spelar en riktigt egotrippad skitstövel och lyckas med det. Jag har lite svårt för tortyrscener och fick blunda ibland. Men utöver det var den väldigt spännande och jag rekommmenderar den varmt.
Sen var det dags för lite period-drama. Jag och lillasyster var och såg The Duchess i onsdags. Den utspelar sig i 1700-talets England och handlar om Georgiana (spelas av Keira Knightley) som vid 17-års ålder blir bortgift till en betydligt äldre Duke (spelade av Ralph Fiennes) som enbart är i behov av en kvinna som kan föda en arvtagare. Han är en riktigt känslokall, plikttrogen torrboll vars enda intresse i livet är hans två hundar. Hon är vacker, karismatiskt och blir snabbt societetens favoritflicka. Att föda en son tar ett tag och under tiden blir äktenskapet sämre och sämre. De båda vänder sig åt olika håll och Georgiana som aldrig riktigt upplevt kärlek förälskar sig i Earl Grey (japp, han som gett namnet åt teet). Filmen är oerhört vacker och tragisk. Jag satt och vred mig i stolen. Jag hade inte velat befinna mig i hennes situation då hennes liv i stort bestod av underkastelse, plikt och uppoffringar. Det är inte ett kärleksdrama a la Jane Austen utan en skildring av en omtyckt kvinnas tragiska livsöde. Jag rekommenderar den skarpt.
Slutligen har jag sett Gomorra som handlar om maffian i Neapel. Hur unga pojkar engageras i det lokala "kriget". Jag har aldrig sett en film som skildrar maffian på det sättet och jag tror att den är nära verkligheten. Den var intressant, man blir förbannad och egentligen är det inte min sorts film. Men tycker ändå att den är värd en titt.
En härlig blandning av filmer och en superstart på bioåret.
Kommentarer
Trackback
