Lunch hos Milles
Har ni tid över en solig dag, rekommenderar jag er att ta en liten tur dit. Det är en häftig utsikt över hamnen och alla stor finlandsfärjor där uppifrån.
Med det önskar jag er en trevlig Valborg!
(Visst är det fin bild jag tagit med mobben- jag diggar solstrålarna)
Sköna söndag i skuggan av ett körsbärsträd
Vi passade på att käka lunch-middag på Fridays. Både jag och Super M älskar att glo på folk och då är uteterassen där ett bra ställe. Väldigt mycket folk av alla dess slag. Vi blev kvar ett tag.
Näsan i boken
Imorse när jag kom ut på gatan på väg ner till tunnelbanan njöt jag ordentligt av att det äntligen börjar bli varmare och att idag skulle Neil och Ellie äntligen få varandra. Jag har faktiskt lyckats lite smått med att komma igång med läsandet och klämt tre böcker på den senaste tiden. Jag är ju en obotlig romantiker à la Jane Austen och försöker hitta sådana böcker. Den senaste jag läst hette En liten hattaffär på hörnet och anledning till att jag tog tag i den var den turkosa hatten och den snirkliga gulddekorationen på bokens framsidan. En söt liten bok som jag läst på väg till och från jobbet. Och i morse visste jag att jag bara hade 20 sidor kvar och att på de sidorna skulle Ellie och Neil äntligen få varandra. Det har jag ju vetat sedan början, men det är färden och alla svängar som är mysig.
Det som jag har upptäckt är hur skönt det är att stoppa näsan i boken på tunnelbanan och bussen. Så slipper jag se alla människor och höra små delar av konversationer. Ibland är även det en rolig sysselsättning, men det är avslappnande att ha boken med sig. Jag hoppas att min entusiasm håller i sig. Boken innan hattaffären var Vindens skugga av Carlos Ruis Zafón. Den innehåller både kärlek och spänning och kan varmt rekommenderas. Nästa bok är Kajsa Ingemarssons Små citroner gula.
Lärdomar med fingrarna i färgburken
Ju äldre jag blir dessto mer inser jag att jag inte är bäst på allt. Visst känns det helt ok att komma till den insikten. Nu i helgen insåg jag att jag är sämst på att rolla väggar. Jag har inte tålamodet till att göra det bra, utan langade över rollern till Super M efter en halv vägg. Jag är heller inte världsbäst på att spackla vilket jag seriöst trodde att jag var drottning på. Skulle kännas skönt om jag ibland kunde konstatera att det här är jag riktigt bra på och då inte bara matlagning och spöa folk i kunskapsspel (men sist förlorade jag så ni ser det går nerför). Det är så mycket svårare att inse och intala sig själv att man är bra på något.
Efter några dagar av renovering har jag konstaterat att:
*Jag kommer aldrig kunna bygga ett hus
*Jag är nästintill färgblind
*Fråga alltid om den vita takfärgen är vit innan du köper den (Beckers vanliga takfärg är inte vit utan rosa-grå-daskig)
*Köp alltid färgprover
*Följ de råd som står på paketet (Hade nog varit bra med lite skyddsglasögon då jag slipade latexspacklet)
Stundtals då jag stod där på stegen och fejade med penseln tänkte jag att det här skulle man har lejat bort - låtit någon annan göra det, nu med rotavdrag och allt. Men det är inte jag. Jag vill göra det själv. Jag tycker inte om när jag inte klarar det själv (eller med hjälp av Super M) och jag kompromissar hellre på resultatet än att låta någon annan göra det. Sån är jag. Det känns väldigt skönt efteråt både i kropp och själ. Jösses vilken träningsvärk jag har haft. Vem behöver ett träningspass när man kan måla tak eller tvätta fönster istället.
Glad Påsk i paint
Hoppas att solen skiner på oss alla och att vi får en härlig påsk.
